Artiklar

The Kiwi Tale

Susanna Rapp har läst journalistik vid Soc&kom och blev just politices kandidat. Rapp och Blomqvist åkte samtidigt på utbyte till Christchurch i Nya Zeeland.

Susanna Rapp har läst journalistik vid Soc&kom och blev just politices kandidat. Rapp och Blomqvist åkte samtidigt på utbyte till Christchurch i Nya Zeeland.

  • Kiwi: smeknamn för invånare av Nya Zeeland
  • kiwi: kiwifrukt (kinesiskt krusbär)
  • kivi: nyzeeländsk utrotningshotad fågel

När jag anlände till Nya Zeeland i februari slogs jag av hur opraktiskt det var att allt här kallas kiwi: människorna, nationalfågeln och den populära frukten. Brist på kreativitet, tänkte jag.

Tre månader senare tänker jag annorlunda. Att vara kiwi medför en stolthet, en genuin positiv attityd som sällan övergår i nationalistisk arrogans. Vi finländare saknar generellt sett den här stoltheten, men det är kanske inte helt rättvist att jämföra Finland med landet under det långa vita molnet, som Nya Zeeland heter på maori.

Det var den vinglösa fågeln, landets nationalsymbol, som var först ut med att kallas kiwi. Kivifågeln höjs verkligen i skyarna här, trots sin oförmåga att flyga. Det finns hutlöst dyra nattliga exkursioner som går ut på att bonga vilda kivifåglar. Om man har otur och inte lyckas se en, finns det otaliga gosiga versioner att köpa i turistsbutikerna. Kivifågelns popularitet verkar ha smittat av sig på folket och frukten. Kanske är det gemensamma namnet i själva verket ett klyftigt drag, ett snärtigt namn för att marknadsföra den unika grönskande naturen och de gästvänliga människorna.

Men vad har en skygg fågel, en ful liten frukt och ett trevligt folk gemensamt? En av de första saker jag lade märke till i Nya Zeeland var hur vilt och frodigt skäggen på många killars hakor växer. Det här avslappnade barfotafolket älskar att vara utomhus, vilket syns, i synnerhet eftersom de lever under ett ozon-hål. Därmed har många Kiwier ett hårigt och brunt yttre, precis som fågeln och frukten.

Tillfredsställesen när man skopar ut det granna, fräscha och sötsura fruktköttet kan jämföras med att lära känna de lokala. En Kiwis personligheter är ofta inbjudande och beroendeframkallande, en huvudorsak till att jag har förlängt mitt utbyte till ett helt år. Jag bor nu med fyra amerikaner, men nästa termin står ett rum ledigt i ett hus med två Kiwier. Mina två bästa lokala studiekompisar åker nämligen på utbyte till Soc&kom i höst. Behandla dem lika väl som Kiwierna värnar om sina kivifåglar.

jennyB_profilKramar från en wannabee Kiwi!

Text & foto: Jenny Blomqvist, journalistikstuderande

Fler bilder och berättelser från Jennys utbyte finns på hennes blogg.

Publicerad i Soc&komposten maj 2015.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s