Opinion

Regeringens hot om nedskärnigar mobiliserar

OPINIONSTEXT av Lilian Tikkanen

Den stora strejken mot regeringens nedskärningsförslag gick av stapeln förra veckans fredag. Kollektivtrafiken tystnade, vissa butiker var stängda och många lämnade sin arbetsplats för att demonstrera på järnvägstorget. Efter den huvudsakliga demonstrationen där flera fackförbund var representerade gick en grupp studerande och annat universitetsfolk in i Porthania där Helsingfors universitet har undervisningsutrymmen. De deklarerade byggnaden ockuperad, och har bemannat en undervisningssal i en vecka. Också anställda samt studerande från andra universitet och skolor har visat sitt stöd och deltagit i ockupationen. Dessutom har det konstant funnits människor på plats i korridorerna och banderoller och lappar har hängts utanför och inne i byggnaden.

Ockupationen av Porthania har varit ett omtalat ämne även bland en del medlemmar i StudOrg. På Facebook diskuterades ockupationens motiv och åsikter i frågan. Rosa Hietikko som själv studerar vid högskolan var intresserad av att förmedla StudOrgs åsikt till ockupanterna, men som svar fick hon att föreningen måste sammankalla ett möte för att diskutera fram ett utlåtande.

Det gick inte att få svar på StudOrgs officiella ståndpunkt i frågorna just då. I stället frågade Hietikko studerande och personal vid Soc&kom för att kunna visa att det finns människor vid högskolan som stöder saken. På fredagen den 25.9 hade 107 personer vid Soc&kom skrivit under en stödhälsning åt ockupanterna. Adressen och hälsningen fördes till Porthania vid tolvtiden samma dag. Hälsningen var ett bra initiativ och gav möjligheten för studerande och personal vid Soc&kom att uttrycka sin åsikt och stöda ockupationen och dess budskap.

Stödhälsningen till ockupanterna vid Porthania:

”Till Porthanias ockupanter

Hej,

Vi är en grupp människor från det svenskspråkiga Svenska social- och kommunalhögskolan (”den svenskspråkiga statsvetenskapliga högskolan vid Helsingfors universitet”) som vill ge sitt fulla stöd till Porthanias ockupering och kampen mot nedskärningarna vid universitetet.

Eftersom vår studentorganisation inte har tagit något slags ställning ser vi som vår uppgift att aktivera skolans elever, varav många ser ockupationen som en bra sak. Flera studerande och anställda stöder ockupationens budskap men är rädda att visa sitt stöd offentligt eftersom de är rädda att det i framtiden ska påverka exempelvis deras möjligheter på arbetsmarknaden.

Många studerande stöder alltså detta meddelande, trots att alla inte vågar skriva under det.

Fortsätt ockupationen, vi godkänner inte regeringens och Helsingfors universitets styrelses nedskärningspolitik ! (Fri översättning från finska)

Bild: Facebook-evenemanget Opiskelijoiden blokki STOP-mielenosoituksessa

Bild: Facebook-evenemanget Opiskelijoiden blokki STOP-mielenosoituksessa

Några personer kontaktade StudOrg för deras åsikt på tisdagen den 22.9, och enligt stadgar bör styrelsen alltså mötas senast en vecka efter att ha mottagit ärendet vilket i detta fall skulle vara tisdagen den 29.9. Styrelsen har bestämt att de på mötet måndagen den 28 ska diskutera frågorna och framföra sin ståndpunkt kort därefter. Styrelsen kunde ha bestämt att mötas före de blev tillfrågade.

17 § i föreningens stadga lyder:

”Extra möten sammankallas då föreningens möte så besluter, då styrelsen anser att behov därtill föreligger eller då minst en tiondel av föreningens medlemmar så av styrelsen skriftligen kräver för behandling av ett särskilt angivet ärende. Mötet skall sammankallas senast en vecka efter att styrelsen har underrättats.”

Tillbaka till hälsningen. Enligt Hietikko sade många hon talat med att de inte vågar skriva under adressen (som hon noggrannt poängterar i hälsningen).

En annan orsak att folk inte har skrivit under kunde vara att de inte tycker att ockupationen är rätt sätt att gå till väga i frågan trots att de inte anser att nedskärningarna ska godkännas. Kanske någon rentav sagt att de inte vågar skriva under trots att de inte vill ta ställning, men det är bara en spekulation. Varenda kotte vid Soc&kom blev naturligtvis inte frågad eftersom namnen samlades under ett dygn, så det finns alltid ett bortfall av potentiella svarspersoner. Detta bara för att illustrera att det trots det stora understödet också kan finnas folk som inte vill ta ställning eller inte understöder antingen själva ockupationen, eller dess budskap.

Det att man motsätter sig de grova nedskärningarna i universitetsverksamheten och studiestödet, och på så sätt indirekt stöder ockupanternas budskap betyder inte nödvändigtvis att man understöder själva ockupationen av universitetsbyggnaden. Det hoppas jag att alla som har tagit ställning i frågan eller funderar på andras åsikter tar i beaktande. Det är onödigt att det uppstår polarisering mellan parter då man inte är säkra på varandras ståndpunkter.

Demonstranter på vårens marsh mot terminsavgifter och nedskärningar i studiestödet. Foto: Lilian Tikkanen

”Soini, Stubb, Sipilä, emme alistu ikinä! Vittu mitä paskaa, leikkaukset tappaa! Miljonääri Sipilä, leikkaa tuet köyhiltä!” Demonstranter på vårens marsh mot terminsavgifter och nedskärningar i studiestödet. Foto: Lilian Tikkanen

Sedan våren har en del studerande och andra som motsatt sig olika politiska beslut trotsat auktoriteter genom att demonstrera och strejka. Folk har sjungit kritiska slogans om regeringen, Juha Sipilä och universitetets rektor Jukka Kola, kastat ägg på en byggnad (de tog fel på väggen, men de var ägnade åt undervisningsministeriet) och buat åt statsministerns tal vid inskriptionen. Det skiljer sig stort från fall till fall, och mellan individer som deltagit, om det handlat om en fredlig åsiktsyttring eller om det funnits med aggressiva drag. Det går absolut inte att dra alla över samma kam.

Universitetsockupationen har hittills varit den längsta i sitt slag men har gått fredligt till, vilket är bra.

Men ser det efter alla dessa aktioner ut som om regeringen tänker ge sig och vända riktning? Sipilä blinkade knappt åt glåporden vid inskriptionen, och fortsätter styra Finland som ett företag. Han har redan stort inflytande även i medierna, speciellt i och med hans tal som Yle sände under den bästa tittartiden.

Visst har dessa medborgaraktioner haft en viss effekt: de har fått synlighet i både traditionella och sociala medier och blivit uppmärksammade främst av oppositionspartier. Regeringen har ändå hållit avstånd till medborgarnas åsikter. Speciellt då man ser på aktionerna i samband med universitetet har ”dialogen” mellan de som motsätter sig regeringens handlingar och själva regeringen främst skett i form av demonstrationer och strejker. Det är inte lätt att nå regeringen direkt, men vilka andra möjligheter finns det för dialog utöver mobiliserande aktioner?

Ett ganska fint initiativ är ett brev till Sipilä av Ylioppilaslehti i början av september.

”Alltså: varför motiverar man de speciellt stora nedskärningarna som riktar sig mot Helsingfors universitet endast med ett allmänt behov för sparningar? Universitetet mister redan under detta år 30 miljoner euro i och med att apotekskompensationen försvinner. Då man skär stort i universitetet som enligt alla måttstockar är landets bästa, och högst sannolikt är stället som flest nya innovationer skapas på, handlar det om ett ideologiskt val.” (Fri översättning från finska)

Studentkåren vid Helsingfors universitet har för övrigt meddelat att de stöder ockupationen och dess budskap.

Porthania 24.9. Foto: Lukas Rusk

På sidan Yliopistovaltaus på Facebook kan man se att det under veckan ordnats mycket öppet program i den ockuperade utrymmena: filmvisningar, matlagning, musik och möten. Det är fint att det bildats en gemenskap där studerande och anställda från olika håll har samlats.

För en knapp timme sedan meddelades det på universitetsockupationens sida att ockupationen kommer att ta slut i morgon den 26 klockan 18. De som allierats under ockupationen kommer att fortsätta med möten och att planera en strejk som skulle beröra hela utbildningssektorn och möjligtvis leda till en storstrejk. Dessutom skrivs det:

”Universitetsockupationen uppmuntrar alla att ockupera sina skolor. Den bästa sortens undervisning är att ge människor i alla åldrar en chans att delta i att ordna och bestämma sina egna ärenden.” (Fri översättning från finska)

Hur påverkar det här studerande? Tjänade det något syfte att fortsätta ockupationen i en vecka? Det finns många frågor som ännu återstår att besvaras. Det finns en god chans att den långa ockupationen och allt som diskuterats och planerats under den kommer att leda till förändringar, det gjorde det 25 år sedan då en ockupationsrörelse intog huvudbyggnaden och krävde mer demokrati för Helsingfors universitet. Budskapet slog igenom och en demokratisering förverkligades. Det betyder inte däremot att det samma nödvändigtvis skulle hända nu, trots att det skulle vara fint om det gjorde det.

Man kunde kanske ha ordnat diskussionstillfällen också utan att ha ockuperat en del av byggnaden för en vecka. Eftersom nedskärningarna gäller universitetet kan man tänka sig att det skulle ha ordnat sig med utrymmen för möten också utan att bemanna sådana.

Annars är det bra att folk har samlats för att diskutera frågan, men genom att framföra alternativ till nedskärningarna kunde studerande och universitetsfolk bättre få sin röst hörd inte bara av andra liksinnade, utan av de politiska beslutsfattarna som vill genomföra nedskärningarna. Vad jag har förstått har det planerats fler demonstrationer och strejker och uppmanats till ockupationer av andra universitet och skolor. I denna situation tror jag att det faktiskt skulle kunna vara gynnsammare att satsa mer på möten och diskussion. Men fördelen med mobiliserande aktioner är att de syns och hörs med banderoller, slogans och flaggor. Oftast blir det en hel del medieuppmärksamhet också.

Ingen vill ju mista de förmåner de har, inte minst jag själv. Jag är också frustrerad och känner mig lite hopplös inför regeringens planer. Själv är jag förstås tacksam för att vi överlag får studiestöd (och lån), men anser att det finns många saker att justera och förbättra. Kort sagt kunde man i varje fall indexbinda stödet enligt studieortens medelhyra eller varupriser, det finns stora skillnader i landet. I huvudstadsregionen har många en hyra som de inte kan betala ens med sitt studie- och bostadsstöd. Nu lämnar jag statistiken av det här till en senare tidpunkt.

Besparningar måste göras förr eller senare, om man inte testar metoden att staten lyfter mer lån, och gå den vägen som exempelvis De Gröna föreslår. Själv skulle jag hoppas att man testar den metoden framför nedskärningarna, men kan man vara säker på att mera lån löser situationen?

De enorma nedskärningarna i universitetets personal skulle vara ett hårt slag mot den akademiska undervisningen, forskningen och de anställda, och jag hoppas att de inte kommer att genomföras. Förutom ett fungerade utbildningssystem finns många andra saker som folk kämpar för – medborgarlön och jämlika, rättvisa löner inom statliga sektorn, miljöåtgärder och fortsatt bra utbildning behövs – men dem kan vi tyvärr inte försäkra genom att från ”gräsrotsnivå” i demonstrationer trotsa politiska auktoriteter och beslutsfattare. Försök är ändå aldrig förgäves. Men det behövs sannolikt också mer organiserat motstånd med en genomtänkt agenda, uttalanden och talespersoner.

Hoppas ni studerande kommer ihåg att njuta av studielivet, men ta inte för givet det vi har. Vi kommer antagligen att ha utmaningar framför oss, nedskärningar eller ej. Slutligen vill jag ännu poängtera att det alltid är bra att öppet diskutera händelser, samhälleliga problem och i allmänhet att tänka efter före man tar till handling.

Jag hoppas verkligen att frågor som i grunden berör oss alla studerande inte kommer att skapa polarisering mellan studerande, studentkårer- och föreningar, universitetsanställda eller några andra inblandade. Genom att enas, samlas, och koncentrera oss mer på den egentliga frågan – nedskärningarna – kommer vi snabbare fram till en gynnsam lösning.

Lilian Tikkanen, chefredaktör för Soc&komposten och journalistikstuderande vid Soc&kom

Observera att åsikterna som framförs i texten är mina personliga, jag representerar inte StudOrg trots att jag är en medlem i föreningen. Detta är en opinionstext med text- och diskursanalys av hälsningen och det som diskuterats inom StudOrg, samt mina uppfattningar av årets högskolepolitiska händelser.

26.9. Ändrat att StudOrgs åsikt blev tillfrågad på tisdag, inte onsdag, samt ett par andra otydligheter.

28.9. Editerat texten lite efter ett samtal med Hietikko.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s