Opinion

Kan man inte demonstrera intelligent?

OPINIONSTEXT av Saga Rosenström

I lördags (3.10) gick jag på demonstration utanför Kampens köpcenter tillsammans med min sociologipolare Aino Jauhiainen. Jag har inte sett så många poliser i mitt liv. Det handlade om en dubbeldemonstration, en för att stänga Finlands gränser, och den demonstrationens motreaktion. Vi deltog i den senare – det skulle möjligen inte ens behöva specificeras.

saga demonstration

I HBL (4.10, sida 5) läste jag nästa dag om lördagens meningsyttranden. Det var demonstrationer i fyra finska städer den dagen och till min stora besvikelse gick det inte alldeles lugnt till. Nära nog ingenting är fullständigt rätt i HBL:s artikel, så jag känner att jag måste reda ut vissa saker. Stora delar av Soc&kommarna var ju upptagna på seminariet i Borgåskogarna och missade hela kalaset (skulle det inte, som en inte helt relaterad parentes, vara uppfriskande ifall de som studerar samhällsvetenskaper faktiskt var samhälleligt aktiva?).

I tidningen läser jag följande ”Ropen skallar, människomassorna har delat upp sig i två läger – de som är för flyktingar på ena sidan och motståndarna på den andra. Polisbilarna står på långa rader ackompanjerade av ridande polisen. Stanken av hästavföring är stark”. Nåh… First things first då antar jag, det är en petitess men det utgör grunden för en atmosfär som genomsyrar hela den måttligt tydliga artikeln. Där fanns inga hästar. Jag såg ett par hundar och några kråkor, men där fanns inga hästar. Jag vet inte, det kan ju hända att det fanns ridande poliser stationerade på Mannerheimvägen eller någonstans, men på Narinken, där de långa raderna av polisbilar stod, fanns det inte en häst – och ingen hästavföring heller.

Överlag är jag missnöjd med medierapporteringen efter demonstrationen; jag är missnöjd med demonstrationen i sig också. Det gör mig ledsen att evenemanget behövdes överhuvudtaget; hjälpande är väl ett självändamål? På Tv-nyheterna intervjuades bara en och samma karl från den andra sidan. Det var en ung man, såg mycket borgerlig ut, han bedyrade att det hela inte handlar om rasism alls, Finland har helt enkelt inte råd att ta emot några flyktingar. Det här var inte den generella bilden jag fick av demonstranterna på andra sidan torget. Det var berusade medelåldersmän i ishockey-skjortor – i HBL finns en bild på en yngling med rakat huvud, bombarjacka och armen förevigad i vad som är plågsamt lik en Hitler-hälsning. Det handlade garanterat om nimeen omaan rasism, även om Yle inte vill visa det.

Naturligtvis fanns det på båda sidorna olika åsikter. Det känns väldigt konstlat att dela upp finländarna i två läger så där, eftersom åsikterna säkert var lika många som deltagarna. På vår sida fanns det pensionärer med rosor, småbarnsfamiljer och studerande, men det fanns också fulla ungdomar som mest bara ville härja. Jag lovar att de var argare på polisen än på demonstrationen vi var där för att visa missnöje mot. Vad är idén med att förespråka öppna gränser och antirasism om du måste ha ditt ansikte täckt och vägrar uppge ditt namn för medierna?

Jag och Aino flydde upp på ett fönsterbräde och beskådade det hela lite på avstånd. Det var definitivt bra att polisen var på plats, de två grupperna hade nog rykt ihop annars. Däremot tror jag att den överdrivna beredskapen – jag kan inte säga säkert men jag tror det var tårgas de var beväpnade med, och alla hade full skyddsmundering – provocerade åtminstone vår sida. Det låg en viss stämning, förväntan kanske, i luften – skulle det bli våld? Dessutom finns det alltid en gemenskap när ett större gäng människor samlas för en gemensam sak; som människa tror jag att man automatiskt dras med och vill känna sig delaktig. Ropen handlar inte längre nödvändigtvis om budskapet utan snarare om att tillhöra ett ”vi” där alla skriker. Slagorden var inte alltid hyperintelligenta heller… Många gånger var det mera fingret i luften och ”vitun natsit”. Jag vet inte om det direkt ger en bild av en genomtänkt, genomgod agenda.

Allt det här stod jag och Aino och observerade från fönsterbrädet. Utgående från nyheterna och tidningen förstod jag senare att det verkligen hade blivit våldsamt. Antirasisterna hade rykt ihop med polisen och någon hade häktats. Varför? Jag hade så innerligt önskat att vi inte skulle fucka up det här. Att anonymt härja på en demonstration för hjälpsamhet är att skjuta sig själv i benet. Det var inte en sådan bild vi ville ge åt dem som ännu velar. Rasisterna må vara päron hela högen, men i lördags skötte de sig bättre än vi; och det är det som syns i medierna.

Saga Rosenström, tredje årets sociologistuderande

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s