Redaktionellt

Kylan kommer krypande – och rädslan för förlust…

Hösten börjar redan så småningom luta mot vinter, i varje fall om man ser på termometern. Jag lyfte just de sista morötterna från den hårdnade marken i min odlingssäck på Valtsikkans innergård. Varje morgon vill jag stanna längre och längre under täcket och klä på mig fler klädlager.

Mitt liv har igen slunkit in på ”study-aholics” vägnar. Då jag inte prokrastrinerar, studerar jag. Ibland gör jag kombinationen av dessa tolv timmar om dagen (och här exkluderar jag ”fritid” som inte räknas till prokrastrinering). Och det är mycket till och med för mig.

Dessutom har det hänt något konstigt under det senaste året – ungefär hälften av tiden då jag skjutit upp på studieprojekt har jag faktiskt gjort något nyttigt, som Soc&komposten-relaterade grejer eller egna projekt! Det har inte bara varit Netflix-tittande hemma och löst häng och ett n-antal kaffekoppar i StudOrg rummet.

Jag borde ju vara glad över denna utveckling, men delvis har det fått mig att tänka att jag snart kommer att ha ett stort tomrum där Soc&komposten brukat vara. Det är min bebis, jag kan ju inte ge bort den!

Men snart kommer tiden för stora beslut, nämligen höstmötet. Det är öppet för alla StudOrg-medlemmar, och jag rekommenderar verkligen att du kommer dit – det är den bästa chansen att påverka föreningens framtid, eftersom man väljer ny styrelse och en hel drös med funktionärer. Det bästa är att varje röst räknas, också din! Din röst kan avgöra kampen mellan två personer som söker ordförandeposten, eller valet mellan fem (optimistiskt uppskattat antal) intresserade, varav någon kommer att bestämma över Soc&kompostens framtid.

Soc&komposten är StudOrgs medlemstidning som också till stor del görs av föreningens medlemmar.

Soc&komposten är StudOrgs medlemstidning som också till stor del görs av föreningens medlemmar.

Egentligen borde jag inte säga det här förrän på höstmötet, men i hemlighet har jag hoppats på att ingen skulle ställa upp i valet av ny chefredaktör. Jag har nämligen trivats så bra i posten att jag egentligen är frestad att ännu ställa upp för ett halvår. MEN, jag säger det här därför att folk SKULLE ställa upp, eftersom det är en fin chans att få förverkliga en massa idéer, testa sina ledarskapsförmågor, att delegera uppgifter, hurdant det är att pussla ihop en tidning och att ansvara över ett antal kommunikationskanaler.

Jag skulle inte ha besökt GulisMoj för tredje gången om jag inte ställt upp som chefredaktör. Foto: Lukas Rusk

Jag skulle inte ha besökt GulisMoj för tredje gången om jag inte ställt upp som chefredaktör som gulis. Totally worth it! Foto: Lukas Rusk

När jag var gulis hösten 2013 visste jag knappt vad Soc&komposten var. På höstmötet -13 var före detta chefredaktör Simon Karlsson, som då redan hade suttit i styrelsen och varit chefredaktör i ett halvår, den enda som ställde upp i valet. Men han skulle på utbyte efter sommaren, och då frågades det om någon vill ställa upp som hans efterträdare för hösten 2014. Ingen stod upp. Av någon konstig orsak steg jag då upp och sa med lite osäker röst: ”Jag kan ställa upp…”. Saken var klar, eftersom det inte blev något val.

Först befann jag mig i ett tillstånd mellan eufori och ”VAD HAR JAG NU GÅTT OCH GÖRA?!?!”, men så tog euforin över och jag firade glatt med resten av den nyvalda styrelsen.

Den nyvalda styrelsen för år 2014. Foto: Sara Henriksson

Den nyvalda styrelsen för år 2014. Foto: Sara Henriksson

Jag hade ett halvår på mig att ta reda på saker, men det gjorde jag ju inte. I stället gick jag på fester, styrelseskiften och evenemang med styrelsen och övriga StudOrg samt vänföreningar, och fortsatte mitt liv och mina studier som vanligt. Sedan kom hösten med ett pang. Nu förväntades det saker av mig: att delta i ett par timmars möte varje måndag och att göra tidning. Eller något. Vad jag vill! Men hur går det till?

”Soc&komposten är det som chefredaktören gör det till”. Jaha. Då började jag lite osäkert treva runt bland StudOrgare och fråga om de vill skriva till Soc&komposten. Om vad de vill. Utan någon ersättning eller förmåner.

Så småningom hade jag samlat ihop lite texter och bilder, och skulle sätta ihop dem till en tidning. Inte kan väl ombrytningsprogrammet Indesign vara så svårt att använda, tänkte jag. Ett antal timmar senare hade jag åstadkommit något som nu i efterhand ser ut som något en femåring har pysslat ihop i paint (bevismaterial finns här, skrolla neråt för nr 1/2014).

Men då dög det, och folk tyckte det var roligt att Soc&komposten hade vaknat till liv efter en lång tidningsfri period (i flera år hade det utkommit ungefär en tidning i året). Då blev jag ivrig och satte igång på allvar.

Ett år senare håller jag nu på att ”pyssla ihop” det sjunde tidningsnumret, och under hösten har jag laddat upp ett tjugotal texter på den nya hemsidan som du nu befinner dig på.

Jag har alltså inte suttit i styrelsen år 2015, eftersom föreningen på höstmötet-14 beslöt att chefredaktörsposten skulle revideras till en funktionärspost, främst för att man ville ha en egna representanter för de nu separata studieutskottet och internationella utskottet, och då ”måste” någon styrelsepost gå. Detta passade mig bra, eftersom jag ville ställa upp för omval och ansåg mig kunna koncentrera mig bättre på arbetet med Soc&komposten utan det ansvar som förväntas av styrelsemedlemmarna. Dessutom kan Soc&komposten i teorin nu bättre ”granska” föreningen då dess chefredaktör inte själv sitter i styrelsen. Men i och för sig skulle det vara bra att det skulle ändras tillbaka till en styrelsepost. Vi får se vad det händer på höstmötet!

Trots att jag i min text mest fokuserat på vad jag har gjort för Soc&komposten, vill jag poängtera att StudOrgarna, alltså alla som studerar vid Soc&kom, är den viktigaste resursen för Soc&kompostens överlevnad. Om det inte vore för alla fina människor med intressanta idéer skulle vi inte ha haft några tidningar eller webbsida! Ibland har idéerna varit galna, ibland svåra att genomföra, ibland sådana som det inte blev något av – men det viktigaste är ändå att vi skapat något slags gemenskap och grund som leder till fortsatt verksamhet. Många idéer genomfördes och blev till fina texter i formen av artiklar, noveller, dikter, kolumner och mycket mera. Jag är väldigt stolt och glad över vad vi tillsammans fått till stånd med er StudOrgare!

Ni kanske förstår varför det känns svårt att ens tänka på att skiljas från denna ”vän” utan att fälla tårar. Men ni ska inte bry er om mina känslor (seriosly, I can handle it! Och jag vill inte bli som Gollum!)

I’m well on my way…

Om någon av er läsare känner er en droppe nyfikna på att vara chefredaktör (eller redaktionssekreterare, chefreds ”högra hand”), känn inte er osäkra över att kontakta oss eller bara ställa upp spontant på mötet! Ni hinner ångra er senare…

Med hösthälsningar,

Lilian Tikkanen, chefredaktör (savoring the last moments)

Ps. För att underlätta starten för de personer som kommer att ta över Soc&komposten, har jag gjort ett ”testamente” med all möjlig nyttig information, lösenord till våra kommunikationskanaler, idéer på hur verksamheten kan se ut, vad som kan beaktas i ”mediebevakningen”, och mycket mera. Jag kommer också att finnas tillgänglig som ”mentor” ifall den nya redaktionen skulle behöva hjälp med vad som helst!

Pps. Det kommer också att dyka upp ett litet infopaket med insikter i chefredaktörens och redaktionssekreterarens uppgifter (samt andra funktionärs- och styrelseposter) före höstmötet!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s