Opinion

Sociologerna möter nedskärningarna

Ett ställningstagande av Aino Jauhiainen och Saga Rosenström, å Helsingfors universitets sociologers vägnar

Det här är bilden: det är en mörk, småruggig onsdagskväll sent i oktober. På en trendig bar i Rödbergen är borden kringflyttade för att bänka 15 sociologistuderande, två föreläsare och en professor. Det som för oss samman är en oro och förtvivlan riktad mot de planerade nedskärningarna inom Helsingfors universitet, och vi fruktar en erodering av universitetets och vetenskapens erhållna samhälleliga respekt.

Där vi satt och diskuterade i egenskap av sociologer föll frågorna tätt: vad innebär nedskärningarna för sociologin som vetenskap? För våra studier och föreläsare? Vad berättar vår åtstramningspolitik om samhället? Är politiskt motstånd effektivt eller möjligt och hur? Hur kan individen påverka samhället inom denna fråga? Skulle studerande och personal vid Soc&kom ha viljan att påverka? Mirjam Kalland har ju lovat att kalla oss till barrikaderna när det behövs.

Diskursen kring nedskärningarna präglas av en otydlighet av farsliknande karaktär. Regeringen fattar beslut som om universitetet var ett företag och som om vallöften var småsöta påhitt. Internationellt samarbete och innovation skall främjas samtidigt som möjligheterna för internationalitet och nyskapande tänkande aktivt nedmonteras. Under tiden misstänks affären med apotekskompensationen vara grundlagsstridig. Regeringen kräver att universitetet sparar men bestämmer inte var pengarna dras in. Är det universitetets pik mot regeringen att hota med 1200 uppsagda? Det har varit tal om att främst säga upp administrativ personal, men då faller deras arbete på forskare och andra så att också deras produktivitet hotas. Vad ligger bakom retoriken?

Vill universitetet genom förslaget visa regeringen hur absolut absurt sparkravet är? Och vill regeringen kanske uttryckligen försämra Helsingfors universitet? Det låter krasst att skriva, men må hända har de bara fått nog av de elitistiska vetenskapsutövarna. Ett hurdant universitet vill regeringen ha, om den så är beredd att skära ner så mycket? En kanske ännu mer trängande fråga kunde lyda: Ett hurdant universitet vill vi ha? Är vi färdiga att stå upp för vad som är vårt och kämpa för den undervisning vi känner att vi är berättigade?

Sociologerna på fakulteten har slagit sig samman för att ta avstånd från sparkraven och vi, sociologerna vid Soc&kom, har blivit inbjudna att delta. Det finns nu ett ställningstagande på finska och på svenska som över 150 personer – professorer, lektorer och studerande inom sociologi – skrivit under.

En tanke väcktes den där onsdagen i Rödbergen; under hela vår studietid har det här inte hänt. Vi studenter har inte suttit ner med våra föreläsare utanför undervisningsutrymmena bara för att som jämlikar diskutera vad som händer i samhället. En gång i tiden kunde sociologer fungera som samhällets kritiska rådgivare. Nu är det mest bara ekonomer som hörs som experter. Kunde vi återta vår roll och höja vårt anseende?

Att sociologerna gått samman mot sparåtgärderna är ett uppmuntrande riktat mot er alla: journalister, socialarbetare, socialpsykologer och statsvetare. Mindre helheter är lättare att administrera. Fler ämnen kunde med fördel visa sin välriktade kritik. Bjud in era professorer och engagera er! Vad står vi för och är vi okej med att vårt land negligerar utbildning, vetenskap och ungdom?

Aino Jauhiainen, medlem i ledningsgruppen för ställningstagandet
Saga Rosenström, ordförande för Habitus

Bild: Aino Jauhiainen (framedarcanes.ratata.fi)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s