Artiklar

Ett språks kamp för överlevnad

Untitled-1s

På samma sätt som det finns många talade språk i världen finns det också flera olika tecknade språk. Av hela världens kring 1000 tecknade språk används två i Finland– det finska teckenspråket används huvudsakligen av finskspråkiga döva medan det finlandssvenska teckenspråket används av finlandssvenska döva.

Undertecknad medverkar i Livs (Lev i vårt språk), ett utbildningsprojekt som syftar till att vitalisera det finlandssvenska teckenspråket och ge språket ett ”rum” att vara i, och jag kan berätta att utbildningen är väldigt mångsidig. Man får lära sig om bland annat det finlandssvenska teckenspråket, hur man kan forska i språket, om dövkultur, hur man till exempel översätter en text från svenska till finlandssvenskt teckenspråk samt om hur man kan lära ut teckenspråk till andra människor.

De finska och finlandssvenska teckenspråken har en gemensam bakgrund och en person har varit betydelsefull för såväl dövsamfundet i Finland som de två teckenspråken. Carl Oscar Malm föddes på 1800-talet i Finland och brukar kallas för ”det finländska dövsamfundets fader”. Senare flyttade Malm till Sverige för att gå i dövskola, Manillaskolan i Stockholm, där han även lärde sig det sverigesvenska teckenspråket. Malm återvände sedan till Finland och grundade landets första dövskola i Borgå i mitten av 1800-talet. Där introducerade Malm det teckenspråk han lärt sig i Sverige och språket började spridas bland döva i Finland. I något skede började teckenspråket utvecklas mot två håll, finskt teckenspråk och finlandssvenskt teckenspråk.

Skillnader mellan dessa två språk finns på flera nivåer. Inte heller sverigesvenska teckenspråken är likadant som det finlandssvenska i dag. Dessa språk har egna tecken, olika strukturer (handform, artikulationsställe, rörelse och så vidare), och dessutom finns det skillnader på grammatikalisk nivå. Språken följer inte heller strukturer som finns i det skrivna språket utan är helt självständiga tecknade språk. Dessutom är teckenspråk inte heller ett internationellt språk. Precis som talat och skrivet språk gradvis förändras, förändras också det tecknade språket. Gamla och nya tecken förekommer sida vid sida och äldre personer använder ofta gamla tecken.

Ett tecken kan betyda olika saker i de olika språken medan det kan finnas flera olika tecken för ett ord. En del tecken kan likna varandra i olika tecknade språk och vissa tecken kan förekomma i flera teckenspråk (detta är ovanligt). I Finland använder man till exempel ett annat handalfabet än vad man använder i Sverige.

Majoriteten av användarna av finlandssvenskt teckenspråk består av medelålders och äldre döva. De flesta av dem har gått i dövskolan i Borgå, som stängde år 1993. För dem är det finlandssvenska teckenspråket deras modersmål medan svenska är deras andra språk. Många äldre döva lärde sig teckenspråk först när de kom till dövskolan, eftersom teckenspråket förr inte ansågs vara ett språk (den rådande synen fram till 1970-talet) och föräldrarna uppmuntrades inte heller att lära sig teckenspråk så de kunde kommunicera med sina döva barn.

Många av språkanvändarna bor i Österbotten och Nyland, vilket även leder till att språket är internt heterogent. Språkbruket i Österbotten påverkas av det sverigesvenska teckenspråket ofta på grund av täta kontakter till Sverige (till exempel släktingar bosatta i Sverige) medan språket i Nyland har influenser av det finska teckenspråket eftersom det är dominerande i många sammanhang. Många finlandssvenska teckenspråkiga anser att de har lättare att förstå sverigesvenskt och finskt teckenspråk än vad de två språkgrupperna har sinsemellan, eftersom det finlandssvenska teckenspråket kan anses vara lite ”mitt emellan” det finska och det sverigesvenska. Det är också vanligt med flerspråkighet bland finlandssvenska teckenspråkiga eftersom det finlandssvenska teckenspråket är ett litet språk med ca 100 språkanvändare. På grund av det här händer det ofta till exempel att en finlandssvensk teckenspråkig använder sig mera av finskt teckenspråk ifall den möter en finsk döv, och sällan det motsatta.

På grund av det lilla antalet och höga åldern av språkanvändarna är det finlandssvenska teckenspråket hotat. Språket finns till och med på UNESCO:s lista över utrotningshotade språk. Då dövskolan i Borgå stängdes 1993 finns det inte längre någon teckenspråkig miljö där döva barn skulle ha möjligheten att lära sig det finlandssvenska teckenspråket. Alternativen i dag är antingen att flytta till Sverige och lära sig sverigesvenskt teckenspråk eller gå i finsk dövskola och lära sig finskt teckenspråk. Små språkliga rum för det finlandssvenska teckenspråket som ännu finns kvar är Ytteresse skola, där några lärare behärskar teckenspråk, samt specialdaghemmet Snäckan, där tecken som stöd används (inte samma sak som teckenspråk).

Risken finns att språket försvinner ifall man inte gör något, men sådana insatser sker redan – till exempel utbildningsprojektet Livs som just nu pågår vid Humanistiska yrkeshögskolan (Humak). Också att det finlandssvenska teckenspråket skrevs in i lagen som ett eget språk år 2015 sågs som en stor seger bland finlandssvenska teckenspråkiga.

Personligen tror jag att språket har en chans att leva vidare, ifall vi är många som kavlar upp ärmarna och kämpar för språkets överlevnad. Det skulle nämligen vara tråkigt ifall språket skulle dö ut, speciellt om det också är ens modersmål.

Elin Westerlund

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s