Artiklar / Opinion

När dygnets timmar inte räcker till

På vardagsmorgnar småspringer jag från metron förbi butiken Punnitse ja säästä, och stormar därefter upp för trappuppgången till Kajsaniemigatan. Flera morgnar träffar jag på en uteliggare som hittat sig en sovplats på de smutsiga trappstegen. Varje gång funderar jag om jag borde rycka honom i ärmen och fråga om han behöver hjälp.

Det sista man vill råka ut för är att bli tvungen att bo på gatan. Vi lever i ett samhälle där man förväntas klara sig självständigt och där man ska visa andra vad man går för. Vi ska skaffa oss en bra utbildning och komma snabbt ut i arbetslivet, samtidigt som vi ska nå en visst socialt status och dessutom ha tid för att satsa på vår egen hälsa och välmående. Vi ska veta vad vi vill med våra liv, och nå alla mål själv. Vi får inte misslyckas.

Känner du någon press alls? Jag själv stressar för tillfället med alla celler i min kropp. Jag sitter i StudOrgs styrelse på en helt ny post och försöker mitt bästa för att hålla ihop vår förening tillsammans med den nya styrelsen. Jag är rädd för att misslyckas, eftersom allt känns så nytt. Året 2017 kommer dessutom att vara fullt av såväl stora som små förändringar som vi alla kommer att få handskas med. Vi får nya kandidat- och magisterprogram till högskolan, tutorskapet kommer att förändras i höst, ett kuratorsskifte äger rum och vår festlokal Nypolen renoveras under sommaren.

Vid sidan om alla dessa förändringar, försöker åtminstone jag studera lite. Jag är säkert heller inte den enda som försöker få mitt liv i någon slags ordning. Vi kämpar alla med våra studier och försöker komma igenom forskningsmetodik-kurserna, vi skriver för brinnande livet på våra kandidatavhandlingar, går igenom kursplaner i ämnesråden, finslipar våra Cv:n för eventuella sommarjobb, söker praktikplatser och så vidare. Allas kalendrar är mer eller mindre fullbokade med diverse uppgifter som ska skötas inom en viss tidsram. Det känns att man borde trolla fram några extra timmar i dygnet för att få alla uppgifter gjorda och inlämnade före midnatt.

Det finns dagar då allting är känns bra och man är produktiv som aldrig förr. Men jag ska vara ärlig med er, och med mig själv, och citera min väninnas visa ord om det verkliga livet: ”Det finns dagar då man bara skulle vilja hälla sitt kaffe över sig och brinna upp”. Känner du igen dig själv? Ibland är det helt okej att svära över sin skitdag och fälla några tårar före läggdags. Det är på riktigt okej att ibland spendera för många timmar på att prokrastinera och äta lite för mycket gott. Det är också helt okej att ibland känna sig värdelös och borttappad. Vi behöver inte leka vuxna som ska klara av allt felfritt och leva enligt andras förväntningar. Vi klarar oss inte heller totalt ensamma. Då någonting går fel, så känns det fruktansvärt bra då någon klappar en på axeln och frågar: hur går det med dig? Ska vi ta en kopp kaffe? Behöver du hjälp med att fylla i din ALMS-blankett?

Så hur mår du egentligen? Jag hoppas att StudOrg kan hjälpa er alla, ens lite, med att hitta några timmar i veckan då ni bara kan släppa loss och tänka på någonting annat än era närvarotimmar på statistikföreläsningarna. Jag lovar också mig själv att med jämna mellanrum försöka lämna skolsaker i skolan och ibland våga göra ingenting. Kanske jag även någon dag låter bli att springa förbi den där gatuliggaren i metrotrappan och frågar hur han mår? Han har kanske också behov av lite god uppmärksamhet för att orka ta tag i dagen. Precis som vi alla andra.

Sara Haapalahti

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s